Är smarta städer hållbara?

Av: Mikael Jensen

Smarta städer eller 'smart cities' är ett begrepp som innebär att en stad eller en del av en stad använder teknologi och stora mängder insamlade data för att optimera användningen av resurser och energi inom området. Alla data samlas in från stadens invånare, utplacerade sensorer och andra resurser inom och utom regionen. Med hjälp av all data kan man reglera trafik och transporter inom staden, reglera energiproduktionen och energiåtgången, reglera vattenåtgången, hantera avfall, hantera efterföljandet av lagar och regler, hantera skolbyggnader, hantera bibliotek, hantera sjukhus och andra kommunala byggnader och tjänster.

Vissa hävdar att smarta städer, genom denna reglering av resurser, per definition är hållbara städer. Istället för att anta att detta är sant utförde forskaren Tan Yigitcanlar med kollegor en översiktsstudie, som publicerades februari 2019, där de inkluderade alla studerade smarta städer. Resultatet indikerar att antagandet inte stämmer.

De sammafattar resultaten i tre huvudpunkter:

Smarta städer har ett fokus på högteknologi snarare än hållbarhet. Alltså har inte hållbarhetsaspekter integrerats i designen av det smarta.
Smarta städer omfattar hög grad av komplexitet. Trots möjligheter att analysera stora mängder data är långt ifrån all data relevant för hållbarhetsfrågor.
Smarta städer bygger på ett ad-hoc tänk. Lösningarna bygger på enskilda uteffekter och inte på samband och helhetseffekter.

Sammantaget finns det inget integrerat hållbarhetstänk i designen av smarta städer. Ur ett humanekologiskt perspektiv får man därför fråga sig om det går att kalla dessa städer för verkligt smarta. Man kanske istället ska vända på frågan: är hållbara städer smarta? Kan en modern stad vara eller bli hållbar utan att vara smart?

Bidra gärna med kommentarer kring detta.

Humanekologi

Om människan och hennes totala omgivning

Är smarta städer hållbara?

Andra inlägg